Kläder till en flicka?

Ni som följer mig på Instagram har kanske redan sett byxorna som jag har sytt till kräkan. Det var innan vi visste att kräkan var en flicka men som jag skrev så kommer det inte göra någon större skillnad när det kommer till kläder. Jag är, tyvärr kanske man kan säga? väldigt svart, vit och grå när det gäller kläder till mig själv så det kommer nog kräkan (så länge jag får bestämma) också vara. Jag tycker dock om att missmatcha mönster så jag kontrar väl med det även om jag ska försöka köpa mer färgglada kläder, både till kräkan och mig. Hur resonerar ni kring det här med genustänk? Jag gillar inte rosa så det är anledningen till att kräkan inte kommer ha det (mer än det hennes tokgalna mormor köper) men jag skulle aldrig köpa rosa kläder till en pojke även om jag gillade det. Däremot köpte jag leopardmönstrade och småprickiga byxor när jag fortfarande trodde att kräkan var en pojke, det tyckte Michael var lite flickigt. 
 


 
Så här ser dom i alla fall ut. Jag använde dom randiga byxorna som mönster (gjorde om det lite bara) och det blev ju bra. Tycker ni att det är kul med sådana här inlägg? Kom gärna med förslag på vad jag ska blogga om, det ska ju inte bara handla om kräkan. 
 
Jag kanske borde sluta kalla mitt barn för kräkan? Vi har ju faktiskt ett namn och även om jag inte vill avslöja det än så kan jag ju skriva första bokstaven. Men för mig är hon fortfarande kräkan, pärlan, räkan osv.

Kräkan är en flicka

 
Alltså, wow. Jag är fortfarande i chock. För det första, vilken häftig upplevelse och för det andra, det är en flicka. Jag kan inte förstå att vi ska få en dotter. Jag var helt säker på att det var en pojke men det sägs ju att man mår väldigt dåligt med flickor och det stämmer iof. Det är tydligen hormonet human chorionic gonadotropin som finns i högre halter hos den som väntar en flicka (om man ska tro internet) dessutom mår den som väntar en pojke oftast illa på morgonen och jag har min värsta tid på kvällen så det stämmer ju också. Vi som har sagt till alla att det är en pojke och kallat kräkan för han. Nu får jag spara mitt pojknamn om det mot förmodan skulle bli en till någon gång. 
 
Så till det viktiga, allt såg perfekt ut. Skönt att det bara är jag som har påverkats av en jobbig graviditet hittills. Kräkan har tagit den näring hon (vad konstigt det känns att skriva det) behöver trots att jag legat med huvudet i toaletten. Barnmorskan gick igenom hela kräkan samtidigt som hon förklarade vad hon gjorde, helt otroligt att man kan se så mycket på ett UL. Nu är pärlan 14 cm från huvud till stjärt (gämfört med 9 cm från huvud till stjärt på UL för 2 veckor sedan) så det går fort, inte konstigt att man är öm i magen. Snart kan vi räkna ner istället för upp, bara en vecka kvar. 

RSS 2.0